Jodå, jag finns kvar och trots regnet, som ibland kan få min ”känslomässiga equalizer” att flytta frekvensområdet från kreativitet och mot nostalgi så kommer det en ny text här innan juli är över. Hoppas ni finns kvar då också. Under tiden får ni lyssna på fina ”Du finns kvar” med Mikael Wiehe:
Från ett påhittat paradis 
Jodå, vi finns kvar. Regnet är iaf. vackert att titta på, och regnets smatter på taket i en sommarstuga är ett härligt ljud… men inte för länge förstås. Just nu känns det som om sommaren är här äntligen.